jag har städat min altan
så jag kunnat
försökt göra fint
så jag kan sitta därute
njuta när vädret är vackert

har burit bort allt skräp
gått med det till sophuset
burit upp snöspadarna på vinden
sopat bort alla stora löv

parasollen den tog jag med
från vinden kan vara bra om
solen blir alltför het

så var det sparken
jag tänkte
visst kan jag bära upp den på vinden
inte ska jag behöva hjälp
men tyvärr

in genom porten kom jag
sen var det stopp
trappan för smal och tvär
jag orkade inte

så där tog det stopp
nu är det bara att vänta
på hjälpen jag behöver

jag blir så trött många gånger
känner mig ensam och olycklig
tårarna rinner
men jag vet
att det går över
så småningom

har svårt att förlika mig med
att jag inte kan det jag
en gång kunnat

jag vill så gärna klara mig själv
vet hur mycket andra har att göra
men så tänker jag visst kan barnen
offra några minuter på att hjälpa mig
jag är trots allt deras mamma





anits 19 april 2011