När du frågade:
"Dricker du mycket?"
trängde du in som en dartpil i min själ.
Jag svarade:
"Nej och jag dricker aldrig ensam. Det är en regel jag har för mig själv".

Du var nöjd med svaret.
Jag ville inget annat än att berätta
att det inte alltid varit så.

Men det sitter så långt in.
Som en enda röra
där ingen varit på åratal.

Alkohol,
rakblad,
tårar,
ensam.
Alltid ensam.

Förlåt för att jag aldrig kan vara ärlig.