vaknade i den tidiga gryningen

rutorna var spräckta

ramarna rann

rann in i trädens stammar

splittret från glaset

i

från

flög in i solens händer

glasvingar klingade

i vindars

rena

hud

väggarna runt mig sjönk ned runt mina fötter

stod så där i sjön

drömmens

vackra

sjö

tusende blad

sände himlamolnen

doftande

steg de

lade sig

över min hud

himlen var under mig jorden var över mig

jorden var under mig himlen var över mig

jag steg in i

cirkeln

cirkeln

steg in i mig

vi vidgade våra armar

jag öppnade mina händer

tog emot

solregnsorden

bugade mig till mina stegs andning

lyfte själen fri

där i undanom i ovanom såg jag kala kvistar

bärandes var det klor

svarta böjda

silhuetter

var det huggtänder

sakta steg jag närmre

de sökte fånga mig

gjorde en reva i min klädnad

marken var ännu naken

ännu endast skimrandevaknad

genom reva

sipprade

ljus

ännu huttrade jag

närmast hennes hud syntes liv stiga

medan jag stod där steg färgen

alltmer

var det klor

svarta böjda

silhuetter

utan att märka

snuddade jag

vid

droppar

röda

lades i ring

fylldes av önskan till strövandefrid

då solskivan stod mitt i

vände jag åter

åter såg jag

var det klor

svarta böjda

silhuetter

var det huggtänder

sakta steg jag närmre

taggar är detta

kupade värn över marker

samtidigt

vända

 inåt

varför vänder du dina taggar inåt

jag skyddar mitt hjärta

varför skyddar du ditt hjärta

för att jag skall kunna giva till vidare

hur skall du kunna giva då du sargar dig

jag sargar mig icke

mina taggar är mitt värn

se pärlor i dem

sakta vek taggarna ut bladen

det var en märklig upplevelse

bladen  lindades runt

med solens vandring

vid den sista pärlan

syntes knopp

i fingerömhets skönhet

en tår

trängde fram

jag såg den stjärnetindra

då solfinger rörde vid

regnbågsfåglar

lyfte

jag stod i dalen omgiven av klippor

var dessa klor

var dessa huggtänder

jag skälvde ty ljuset silades sakta

solskivan

solögon slöt vingar

fåglar flög in i västerögas hav

väckta skymningsfågels vida blick

nu badade havet rött

eldsrött

jag såg en skugga skymta

varför bär du törnen

jag vet ej

vem du

är

du känner mig väl

svarade skuggan

giv mig dina

blad

jag vet ej vem du är

det var då jag såg en droppe blod stiga ur mitt bröst

det var då jag såg rosen

törnrosen vika ut bladen röda

jag visste varur

bladen steg

ja

jag är din vän

giv mig

dina

blad

och där i skymningen gav jag min hand

till mitt är

och där i gryningen

ger jag min

ros

till

dig