Du såg kärleken, broder, hennes ögon och själ
du föll för de stormar hennes beröring slog upp
och du fann dig i gränsland mellan skrik och afasi
för inga ord dina läppar kunde forma
var nog att beskriva....

...hur satsmelodin fick din bröstkorg att sprängas
och versalerna, tillsammans, byggde hennes namn
hur kol, blod, celler och ben kunde bilda perfektionen
som brände din näthinna
i kärlekens gränsland.

Sagan var vacker, som sagor sig bör
och började med ömsesidig kärlek och respekt
den byggde på tillit, förtrolighet och lust
och karaktärernas lycka gav sensmoralen sin aspekt,

Dina atomer brinner mot hennes, kemi;
elektronisk laddning och brinnande bensin
Hon blir en narkos i ditt livs frenesi
en drog du behöver, en dos av dopamin
(som håller prinsen över ytan i ett bad av formalin)

*

Men sprickor i lyckan uppstår med tiden
och även solskenssagor är dömda att dö
ty när du lägger dina pulsar i andras förvar
blottar du försvaret och står oskyddad kvar.

Och när kemin börjar falna för en skröplig mänsklighet
och bröstkorgen fylls av kvävande skrik
står beroendet kvar, vid sidan av det andra
och blir ännu ett kapitel av historiens tragik,

Och det som brann i dina ögon, som jag aldrig sett i andras
har slocknat än mer för var gång som du bett
om chanser och hjälp, kompromisser och sanning
(och du kan ju inbilla dig att jag inte förstår)

...du kan ju inbilla dig att jag ingenting sett.

*

Beroende är en svekfull älskarinna, min vän,
och i sinom tid har du bränt dina skepp.
Din förlåtande natur och varje kompromiss
kommer slå dig till marken så många gånger igen;
och din själsliga styrka blir din enda premiss.

För prins, det du inte ser i formalinet
är saker man inte vill se i sitt liv
Du märker bara huggen i ditt tufsiga hjärta
och sväljer smärtan, på villkor exekutiv
(för kemin sitter hårdare i venerna än så)

*

Klättra inte högre i tålamodets mast,
ty fallet blir högre ju längre tid som går
Se dina verser med objektiva ögon,
och kalkylera empirisk var fallande tår

(och mät dina skrik i miljarder MhZ)

Också jag har slitit i det ändlösa kriget,
har offrat, bett och bönat för att få mitt dopamin
men också jag har blivit slaget av sveken;
en drunknad prinsessa i ett bad av formalin.

*

...de förlorade sagornas bok kan vi skriva tillsammans.