Barn, lilla yngel,
jag skulle vilja förklara
hur allting följer varann
Skulle rita upp kartor
över världen som svindlande
finns mellan jord och hamn.

Jag vill sjunga dig sånger
om tid som passerat
över liv som har kommit och gått
Över drakar och hjältar
krig och förluster
sagor om ont och gott.

Jag vill förklara sambanden
mellan dem och oss
om hur blodet är rent på oss alla
Och hur fruktan och skräck
bygger tornen mot himlen
och hur stegarna uppgivet falla.

Barn lilla yngel,
är du kvinna eller man?
jag vill förklara systemen i världen
Jag vill se dig beredd
på de hinder du möter
när din kropp blir ditt motstånd på färden.

Jag vill hålla dig hårt
och gömma dig undan
för jag vet vad du kommer att se
Jag har skådat den avsky
som brinner i synen
på människor i spott och i spe.

Världen är hård
mot de mjuka, min vän,
den är död och så kall som sten
Och brinner som eldar
i ändlösa nätter
med dunkelt, blodrött sken.

Och jag vill ju så gärna
att dina ögon
ska se så som mina gör
Och att du aldrig någonsin
ska vända dig bortåt
som att du inte ens hör.

Men vad kan jag kräva
av dig, lilla yngel?
i en värld som brinner som vår?
Där empati bara smärtar
och ömhet blir svaghet;

ett ändlöst värkande sår.