jag försökte att inte lyssna
till dina ord, dom gjorde ont

jag kan ana att du vill vara
min vän, men än är jag inte
redo för det

det har hänt för mycket
alla ord du sagt, som fått
mig att vackla

vet inte om jag kan lita på dig
ofta säger du en sak, men dina
ögon säger något annat

jag har lärt mig att inte säga
för mycket när det gäller dig

du kan också ha ändrat ditt
sätt att vara, inte prata bara
skvaller

jag tänker inte säga nej, den
dagen du kommer, en kopp kaffe
sen kan vi kanske prata om det
som hände en gång för mycket
länge sedan

alla ord du sa som gjorde så ont
jag är fortfarande den jag är
kanske lite mera misstänksam
inte så godtrogen

visst jag saknar det vi en gång hade
den vänskapen som jag trodde på
tills jag fick veta att det jag i förtroende
sagt till dig förde du vidare

sen den dagen har jag varit rädd
att säga något som senare kommer
att göra mig illa

varje tanke jag tänker när jag ser
tillbaka på vår vänskap, gör ont
varje ord du sa till mig en gång
om mig det har varit ett sår som
haft svårt att läka

jag vill tro att jag är starkare nu
vet vem jag är, vet vad jag vill
ingen kommer någonsin att få
trampa på mig igen, ge mig dåligt
samvete för något jag inte vet

så kom förbi som sa den här vackra
och sköna påskdagen när vi möttes
i kyrkan och du gav mig en kram
som kändes både ärlig och bra
jag tror också att du menade vad
du sa



anits 27 april 2011