Dessa bilder från tsunamin,
väcker starka känslor inom mig.

Gråten kväver mig,
trots att jag ingen där kände.

Ser alla bilder,
folk som gråter,
folk som är skadade,
folk som är förvirrade,
folk som är chockade,
folk som desperat söker efter sina nära,

men även folk som är lyckliga
för att ha funnit sina nära.

Försöker tänka sig in i det hela,
men så massivt så det går inte.

kan bara föreställa sig
hur det skulle kännas,
och det är nog tusen gånger så långt ifrån
dess verklighet ändå.

Tankarna svävar iväg
och jag undrar vad som härnäst ska hända.
Vart är vår moder natur på väg?
Alla dessa naturkatastrofer,
värre och värre för varje gång.

//

tänd ett ljus för flodvågens offer,
sänd en tanke till de drabbades anhöriga.