händer har smekt hennes hud

fingrar kammat hennes böljande hår

fallna kvistar grenar

lagts i högar

hon strålar

skönhet

där bålen brann

flämtar slagfält

av burkar påsar

skräde

ser hennes hud blomstra av smekande händer

däri vet jag beröringsordens öppnandeverkan

faktum är att jag alltmer ger upp

ser pyreldars svaga

glödandning

söker  stiga in i

lugncirkel

och jag har nigit så djupt

så djupt

så

djupt

inför

och denna gång om det någonsin sker

kanske jag redan passerat

likt en vind och mina händer skall alltid smeka dina

ty de vet utan att veta

utan min vetskap

vem du är

däri kan mina händer

alltid smeka dina

kan jag sluta ögonen

drömma

våra

vandringar

helt utan din vetskap

ja

denna gång

kanske jag passerar

likt

en vind

faktum är

det är ej min hjärtvilja att passsera

faktum är

jag ger

upp

nu väntar jag endast

på den vilken

med fingers lätta beröring under hakan

lyfter min blick

samt möter mina ögon

till dess

rullar jag ihop mig till en boll

i tystficka

i lyssnande till jordens hjärtesånger

vid grinden har jag stått

sett den öppnas

sett den stängas

denna gång

kanske jag passerar

likt

en vind

och det är då du sträcker ut din hand

tar in vinden

och i det jag andas

ditt är

öppnar jag

min

mantel