I morgonens första andetag
när drömmens vingslag
ännu låter mig sväva
och verklighetens karghet
är mer avlägsen
än universums slut 

då drömmer jag om dig...

När gryningens
varsamma solstrålefingrar
vänligt smeker
sömnvarm naken hud
och min blick tveksamt möter
den nya dagens ljus

då saknar jag dig som mest...

Ett leendet formas
på mina längtande läppar
av tanken
som flyter upp
till vakenhetens yta
ur mitt inre slumrande hav

då jag tänker på dig…