Ontet satt i varje cell.

Varje gryning-

varje kväll.

Smärtan cirkulerade

i blodet.

I existensen.

Sen kom vindpust av ro

Kunde först-

inte tro.

Klev ur ett skakigt skal

in i en resa-

med kompass-annat val.

Till en utsräckt hand

så varm-

som i rosors land..

Modet talade lugnt

solen steg.

Oron 'bet ej' så tungt

Hoppet sjöng

sin sinnesro

Sin trofyllda sång.

Torkade tår-

efter tår

och lovade VÅR !

Lindringen smekte

bort ångesten

som bedövat-så.