Mörka fjärilar inuti

spreds ut i

osynliga ord

Ett kaos

Svår att greppa

Sorgen

Satt fängsel

i själen

som försökte

bli fri

Chocken-

förlamade tid

och rum

Och bokstäver

blev till

en sörja

av svart bläck.

-Kastades ut

i faran!

Utan livboj

Med orden

Det är bara....

Är väl inte så farligt..

Ord som ekade

plågsamt i huvudet

Ord som slog

Länge-

Som isblock

Och i hjärtat

Som redan

fått storm

Så skrev handen

en dag

Hjälp ! !

Det är så svårt

varför

blommor inte

rosorna

Varför slår

oron nästan sönder

utan nåd

Orden -svaren

fanns

men

i ett virrvarr-

I en vilsen

himmel

vars ljus

inte hittade

ut

Stod ensamheten

och lockade

med

destruktiva svar

-MEN-

Hur kunde allt sedan

vända

Och ljusna bit

för bit

I minnets

dagbok

Finns nu alla

svar.