Böljande och mjukt. Vandrar en kvinna. I gryningens gråa dimma.

Luften är kvav. Med stänk av havsluftens- små vindrörelsers puffar.

Ingenting skrämmer- fast hon är ensam i sin vandring 'till svaren'.

Fåglar visslar i många stämmor. Annars är allt öde och nästan tyst.

Ett duggregn vaknar-med stänk på moder natur. Kvinnans kompass-

Är riktad till dur-även om det kommer' hot och troll'. Kraften kan inget

stoppa ens med våld. Å' när dimman lättar. Intar en magisk hemlighet.

'När hon kliver rakt in i svaren' Där vägen slutar och solen intar plats.

Saga eller verklighet?

Kanske-

kanske

inte-

Men HON vet*