I handen höll du din mors hjärta, alltid vekt av kärlek

Men kärleken tröstade inte när ditt liv kändes hårt och kallt

Som tröst flöt morfinet i dina ådror, dina demoners skuggor log

Lidandet bjöd upp till dans mot döden, kämpande, slitande

Kroppen är ärrad, trött.. Din mor är borta nu,men hennes kärlek talar än

I vila, i fångenskap, snurrar dina tankar om ett liv som kunde varit

Ett liv som fri..