Jag tror drömmen slog i bordskanten, för jag vaknade med ett ryck

Fönstren log snett mot mig i ögonvrån, jag tror morgonen dolde ett mörker

Det fanns inga timmar på klockan när jag tittade, visarna hade tappat tiden

Sängkanten var borthyvlad, som på en god morgonost, fast utan smak

Vilken konstig morgon, jag nuddade näsan mot taket när jag reste mig

Golvet hade flutit ut, liknade mest en sörja av kladdig honung

Honung är ju ganska gott, men det hörde liksom inte hemma i mitt uppvaknande

När tankarna flugit sin kos, så tog det beslutsamma handlandet vid

Jag klev upp, sjönk till botten, fångade den timlösa klockan på vägen ner

Vaknade med ett riktigt ryck, gned pannan som slog i bordskanten

Ja, men nu var jag vaken iallafall. På riktigt