Klockan är 22:30

Jag sitter på tåget på väg hem. Jag finner det underligt att komma på mig själv med just denna tanke.

Jag sitter på tåget på väg hem..

Människor på tågen på väg hem blickar ut som om de spenderat hela livet i tågvagnen. De är bortglömda, missanpassade, dömda att för evigt blicka ut från ett tågvagnsfönster. Ingen vet vilka de är eller var de är på väg. De bara finns.

Tittar själv ut genom fönstret. Järnvägsspåret bildar ett mönster likt en delfin som hoppar i vattnet.

Jag vet inte varför men, på järnvägsspåret, i en tågvagn. Där finner jag ro.