Mina stenar är smulor;
mitt allt var bara fasader.

...

Jag trodde att mitt universum var godtagbart
och jag var en solitär succé
barfotadanser med rött vin, aska och klirrande is;
(herregud, jag var alltid så... ensam.)

Och jag svor mig lycka, och jag svor mig ett liv
för evigt befriat från kärlekens frenesi
jag bad mina böner till självständighetens gudinnor
och målade mina tavlor i frihetens färger

Kvällar allena, var jag nöjd med det jag var
en flaska billig vodka och verklighetsflykt
fosterställning, Tom Waits, dimmiga ridåer;
(om du bara visste vart jag varit, älskling)
- vad jag har lagrat i mitt minnes mörka depåer.

...hur högt upp i skyskraporna jag sprungit.

*

Och när han så dök upp
en joker i min kortlek, ett maskhål i min tid
spred panik, kaos, hysteri och anarki
i min strukturerade värld, min sorterade apati.
Och jag, i mina blänkande skyskrapeklackar,
föll så hårt att jag slog upp kratrar i betongen.
(bland störtande kometer och smattrande regn)

*

För i någon annans ögon fann jag slutligen "lugn";
hittade verklighetsflykt i trygghetens armar.
Och jag slogs av tanken; "kan det här vara på riktigt?"
när jag om nätterna bländades av hans skimrande hud.

Och jag rökte i balkongen, till stadens sovande sorl
och försökte smälta minnet av hans händer
bad desperat om avlat, min svaghet till bot;
bad om att få slippa, bad om att kunna stå emot.

Men för varje strof föll murens stenar sönder,
och mitt hjärta slog allt hårdare slag
för jag insåg, där jag stapplade på skyskrapeklackar;
att jag var förlorad till hans kajalstänkta anletsdrag.

*

Och venerna brast i insiktens ögonblick,
när röda floder svalde mig, till slut,
och jag la mig på golvet och bad om styrka
(att kunna stå för mig själv, för honom, för "oss")
att få stanna i denna stund av afasi;
att få leva för alltid i hans ögons amnesti.

Mister E, hans evangelium, den extas han är;
hans toner, melodier, hans explicita existens
han river, han sliter, han slår och han drar
(implicit, här krossas mina stenar)
i hans armars förvar, oåtkomlig; oidentifierbar.

*

Explicita Dagar Värderar Implicita Nattvak.

(och min kajal lägger så vackra skuggor i ditt ansikte)