En gnagande oro i kroppen tynger stegen när prästen i Hult vandrar hemåt efter tingspredikan i Eksjö sta. Åkedonet med oxaforan från Movänta hade gjort inresan behagligt skonsam för apostlahästarna men hemåtfärden blev till rena Canossavandringen. Allvarsorden från häradsdomaren svider som svärdshugg i själ och sinne. Att hålla tingspredikan är ett hedersuppdrag och en stor ynnest, få präster förunnat och den kyrkliga förrättningen hade gottförts över förväntan.

Efter klockringningen, signalen för tingsårets högtidliga öppnande, efter inringningen hade häradsdomaren talat allvarsorden till de tolv edsvurna männen; allvarsorden om eftertanken före doms avkunnande. Talet om människors lika värde, om fattighjonets lagrätt lika väl som sätesriddarens. När lagmannen så avslutar sitt anförande med ett erkännande till prästen från Hult, när han uttryckte sin uppskattning av den moraliskt uppbyggliga och eftertänkansvärda predikan, då föll de orden som skarprättarens bila rakt in i själen på Herrens tjänare i Hult. Då kom eftertankens kranka blekhet. Betänksamheten och ångesten.

Bland tingskungörelserna kom att nämnas allvarliga reprimander, riktade till skarprättaren för Eksjö sta och Södra Vedbo härad. Speciellt allvarligt sågs vara gravrosten på bilan och misskötseln av avrättningsplatsen på Priarps kulle. Att galgsnaran, enligt trovärdig utsago, hängt kvar i veckor efter senaste förrättningen, detta till kråkors och andra asätares stora förnöjelse. Rådmannens missnöje över att bödelns klädesdräkt fört med sig en odör av inpyrt blod. Detta senare sades ha upplevts gravt kränkande för den ena av de två kvinnor som tilldömts spöstraff under laga höstting: ”Att slita spö må vara en sak män att skarprättaren sa lokta skit, dä ä då mer än en sa behôva tôla.” Inte så att kvinnan fick upprättelse men den skitaktige statstjänaren fick löneavdrag och tvingades införskaffa nya klädnader. En bödel skall vara proper och och välklädd, ska föra sig med respekt och aktning även i vardagslag, icke endast under tjänsteförrättning! Så är stadgat i lag och förordning och så skall vara, allom till efterrättelse!

Första målet på rådstugerätten avsåg bedrivet hor och kvinnan från Höreda Hägnesgård besatte botbänken samtidigt som Hultaprästen begick hemåtfärden. Redan i den stunden han stegade ut genom södra tullporten bestämde han sig för att berätta sanningen! Hela sanningen och intet förtiga eller utelämna! Föra till sak under kyrkliga underrättelser och i hela församlingens innevaro.