Hon låg fortfarande kvar
där nere i diket
när stjärnorna började skimra.

Det var som att månen talade
till henne
och gav henne kraft att resa sig upp
i natten som var hennes.

I husen lyste lamporna
och hon kunde känna kärleken
i väggarna,
även fast den kanske inte alls fanns där.

Men för henne
hade alla
allt hon någonsin önskat sig.

En hand
att hålla hennes.

Någon
som kunde fånga hennes tårar
och lägga undan dem
i en låda på vinden.

Bara för en stund.