Vi lever i skilda världar - alla vi människor.

Vi borde inte se detta som ett problem utan inse att detta är verkligheten. Istället för att känna oss som främlingar för varandra bara för att vi inte har daglig familjär kontakt borde vi
- när dessa världar i olika stunder av mänsklig närvaro av ren slump råkar nudda varandra -
ta vara på denna närhet och känna att vi inte är så olika som vi känner oss när vi tror vi är ensamma.

Alla dessa världar har möjlighet att mötas, men det är inget krav att de måste göra det. Vi möts OM vi möts. Världen är stor, och Lasse är mycket liten. Det är inget fel i det, och inget konstigt alls. Vi lever alla i skilda världar, bubblor i tillvaron - men vi är alla i grunden lika. Rör vid mig och jag känner dig, även om du och jag i vardagslag bara nuddar varandra vid speciella tillfällen, kanske via mail, kanske på en gata i Venedig under semestern, varhelst vi råkar se varandra, kanske ser du mig på tunnelbanan?

Tro inte att andra är så olika dig som du tror. Du VET ju att det bara är frustrationen som talar. Har du makten att låta din bubbla nudda en annan bubbla med vänlighet så har du gjort världen en tjänst.

Det hotfulla alternativet lyder: Kriget!

Frihet innebär att det är du själv som väljer.