Hon lämnade barnet till sköterskan. Som alltid var hon orolig när hon måste lämna barnet. Efter frukosten i restaurangen drogs hon automatiskt mot undersökningsrummet där barnet undersöktes. Hon hörde barnet skrika. 

Barnet skrek nu förtvivlat. Hon blev inkallad att trösta barnet. Hela rummet var fyllt av vitklädd personal. Hon såg barnets förtvivlan och började nynna den godnattsvisa som hon nynnat varje kväll sedan barnet föddes. Barnet lugnade sig fast det låg fastspänd på en brits.

Flera år efteråt träffade hon en av läkarna som påtalade modet att sjunga inför all personal. Den tanken fanns inte, hon tänkte endast på barnet.

(c) tk.