däri är det du i morgonregnen ställer dig i floden

däri är det du i kvällsregnen ställer dig i floden och vaskar

vaskandes guldkorn

de vilka möter dina ögon i ljus

är dig

hemmahörandes

och han sade mig

se vallaremannen

se huru fåren flyter nedför sluttningen

vita vågor i gräsets höga

han följer dem med mjuka steg

se vallaremannen sitta lutad till olivträds stam

hör olivträdet spela luta

se honom räkna vita molnen fara

hör honom spela den täljda flöjten

täljstenen gav honom bladet

hör honom spela den täljda flöjten

av körsbärsträdsgåva

se honom dricka vingårdens gåva

droppe av sol

inandas hans lugn

vilket sköljer flockens oro

i hans händer

och hennes skrud är böljande segel

grönskande i livens hav

skimrande av

hans

fingerljusa

kyss

och

faktiskt såg jag det jag trodde var en gnista

visst såg jag himlarna upplysas

det var i den stunden jag insåg detta är en eldfågel

jag håller min sannhets fågel i handen

min enda önskan är dess sång

och mina ögon förblöder

så viskade jag svag

i nattens öga

det var i detta

eldfågel hörde mig

vart bär du mig

i dina

vingar

fågel lade finger över mina läppar

baddade

mina ögon

med glädjens

djupa

tårar

förtalte mig

ditt namn

och i gryningen

då natten lyfte mantel

alltmedan du drömde

vandrade jag till hjärtträdet

kupade mina händer under ett av bladen

droppe föll i

väckte dig varsamt ur drömmen

bjöd dig dricka

denna

droppes

strålar

däri är det du i morgonregnen ställer dig i floden

däri är det du i kvällsregnen ställer dig i floden och vaskar

vaskandes guldkorn

de vilka möter dina ögon i ljus

är dig

hemmahörandes

så sade han hon