Det går rykten om
att hon gråter på
jobbet ibland

den och den har sett
och hört

och eftersom ingen
frågar henne rakt ut

Hur är det
egentligen

börjar hon undra
var hon befinner sig
egentligen

och det föder känslor
av starkt igenkännande
från en uppväxtid
från en skoltid

då det var intressantare
att prata om än att fråga
då det var roligare att
gissa än att veta

då man började ifrågasätta
vem som var vän och inte

och hon tänker att det
kanske bara är sådana vi är
att vi kanske aldrig
egentligen blir vuxna
att det är våra komplicerade
känsloliv som hindrar oss

och vad betyder det
egentligen
att vara vuxen

om vi ändå bara bryr
oss om att prata om
och inte med