"Jag önskade det fanns någon därute som kunde ta min hand
och rädda mig härifrån,
som bevisade att det finns en helt annan del av världen.
Att en människa kunde göra så.
Inte att en drog, ett piller ska göra det jämt.
Finns det såna människor någonstans, som kan ta mig till en värld där inget annat existerar?
Jag betvivlar det,
önskar, men betvivlar det.
Jag kommer aldrig ta mig härifrån. Hoppet har runnit ut i sanden.

Det är bara jag och mina cigaretter här.
Allt annat är bortfluget, bortglömt.
Allt annat har vi byggt upp en mur för.
Utanför mitt lilla rum existerar bara hemskheter,
det existerar bara otäcka ting, därute existerar Ni.
Jag gillade er förut, men jag gör inte det längre.
Jag anförtrodde er mina svagaste sidor,
men se vart det tog vägen.

Jag är svag, jag behöver egentligen människor för att klara mig
men som det ser ut nu,
är det bättre att jag tynar bort inne i ett litet rum än ute hos er,
ute i världen.
Det finns ingenting jag kan göra längre,
jag kan bara ligga här inne och gråta,
tår efter tår rinner nerför min kind
och jag kan bara undra, fråga, skrika
varför varför varför det här ska hända just mig.
Jag vill omslutas av ingenting.
Jag vill få vara tömd, tom på känslor och tankar.
Det kommer jag aldrig bli, jag är någon som tänker mycket.

Men man vill inte läsa såna berättelser.
Nu är jag bara en bok som står på en dammig hylla mitt i mängden av alla andra."