Fösökte komma bort från skiten, på permis tog jag med mig hunden till min syster. En av de första anhalterna på vägen var affären, vi gick in för att handla. Jag kände hur blickarna vandrade över min kropp, från topp till tå. Alla betraktade mig när jag försökte se och bete mig normalt. Nervositeten spred sig, jag kliade mig i bakhuvudet och plockade åt mig några extra morötter.
"Ser dom det? Syns det såväl? Att jag överdoserat igen? Tycker de att jag är dum i huvudet nu? Fan ta dom. Dom tycker jag är dum i huvudet"
Men ingen verkade göra annat än titta på mig med lite avsky i blicken och sedan plockade de själva åt sig några morötter som mina horiga fingrar precis snuddat vid.
Tillslut får jag nog av alla dessa vidriga äckliga varelser som dömmer mig efter mina insjunkna kinder och grumliga ögon. Jag packar ihop våra varor och går ut till bilen där min hund troget sitter och väntar, tar fram en röd marlboro och drar djupa halsbloss. Min syster kramar om mig och pussar mig i håret, säger att jag aldrig ska sätta mig i den situationen igen.
Jag ruskar på huvudet och lovar, fast med korsade fingrar.

En vardag som inte slutar i alkoholens dimma, med bomull i huvudet, är inte en vardag att uppleva.

Så sitter jag framför datorn hela natten och håller ett vakande öga på min älskade hund medan han sover på soffan, lyckligt ovetande om vad abstinens är.
Och det är lika bra.
En MSN-ruta blinkar irriterar och i den står det "att dra linor är inte bra",
jag svarar mer irriterat än den orangea blinkningen "det är inte bra med chips heller, men likt förbaskat äter du det"