Det är inga vågor som slår. Inget rinnande vatten som porlar. Det är sprakande torrt och solbränt gräs prasslar i vinden. Värmen har övergått i hetta. Solen står nästan i zenit och skuggorna är trånga, nästan obefintliga. Gränderna, till och med torget, har tömts på folk. I skuggan bakom fördragna gardiner flämtar svartklädda åldringar på pinnstolar.
     Jag söker skugga under en yvig Algarróbo. Fåglarna har tystnat. Jag är ensam.
     Det är då det hörs. Det vibrerande knarret från tusenden av grillos.
     Den outhärdliga hettans ljud.

© Björn Solum