Törsten skavde hans strupe
ensamheten hans hjärta

mörk var hans värld
ingen kom eller gick längre i hans liv
spriten och han kände varandra väl
deras möte hade bara ett ansikte

han fick pengar från socialen varje månad
samma mängd kronor
lite mat korv lök potatis kaffe
matlistan var ej av det
gourmenta slaget

folk kunde se han tigga nere
vid stationen varje eftermiddag
han gillade att titta på människorna
han ville säga - Hej du vill du dricka
en kopp kaffe med mig

men..... det var ingen ide det visste han
vem skulle vilja dricka kaffe med
en gammal alkis

människorna kunde se längtan efter
kärlek och ömhet i hans ögon
det väckte och rörde deras egen
längtan

detta medförde att dom flesta som gick
förbi hans tiggarburk
stannade och la i en peng

systemet och pave
sorgen dämpas nere vid botten av
varje flaska... tomhetens vila

sommarmorgonen lyser
in genom fönstret
kittlar hans bleka ansikte

smackande ljudligt med sin
illaluktande tunga
kryper han djupare ner
i sin skitiga bädd

drömmer om pojken som lekte
nere vid bäcken

han då för sextio år sen
pojken med det ljusa skrattet

om jag kunde sova mig in i döden
tänker han

men törsten piskar sin slav
och dagen idag är dagen igår
så kommer åren att gå
tills den stora sömnen
släcker hans törst