i denna natt gavs jag

armband armring

av guld

med turkoser

så vackra ornament

insignier

den träddes ej på

den bara passade

ringen lades om min vänstra handled

vid vaknandet var den ej om

i gryningsvingar höres

ur jordens ådror

röda pärltårar

rubiner

ur glömdas

verklighet

berätta mig jag ber

ur jordens ådror

 röda pärltårar

rubiner

ur glömdas

verklighet

föras de

älskande

dessas ansikten

glider utan frånstötande tendenser in i

varandra

varande

de är

mosaikens stenar

i templets golv

i templets välvda öppna valv

i albas vita väggars rodnad

mening lagd i gömdas

svarta ebenholts

i templets

inre

hjärta

vårt

hjärta

andas

älskade

älskande

kärlekens lov

nyckel klingar ur halsgrops

nyckelmöte

smaragdblad kupas om

ruda rubiners

visshet

hör skallror

fotbjällror

armringar

se deras stormande vagghöfter

hör deras säregna sång

vindla smattrande i vinden

i eldens flammande

luftbaldakiner

lovad vare gryningen hållen i himmelsmoders handskålar

lovad vare solprinsarnas leende sömnvakna ögon i ängens dans

andas månsilvrande toner av hennes döttrars andningsblad

och himlahaven flammar solröda segel

rinner in i sjö

och vassen susar

korghänder

vandrar med solen

ur grönskande

in i sandblads rosenord

ur sand stiga önskebrunn

lutar mig till

ser in

viskar ur mitt bröst

lovad vare gryningen hållen i himmelsmoders handskålar

lovad vare solprinsarnas leende sömnvakna ögon i ängens dans

andas månsilvrande toner av hennes döttrars andningsblad

lovad vare

lov ske pris

lovad

av löfte given

lovsång

löftessång

se himmelsmoder

se himmelsfader sitta i troner

av guld av silver

se dem resande breda ut brokadmantlar utan tyngd

se liven flyga

skrida ur dem

i fullföljande

i lovsång

icke  av skuld

icke för att återgälda att gälda

i prisning

och blickar du fram

ser du gryningsljusets löftesregn i din tillitsfamn

ser du liv framträda

du hör ljusdroppar falla

stiga in i din själ

du vandrar i grottan rör vid väggarnas reliefer

reliefer andas genom din hud

eld  flammar

upp

skriv dina ord

din önskan på stenens tavla med vax

lägg dina ord i mig

såg vaxet smälta

fylldes av doften

och detta skapande är visshet

i sannhets hjärteld

sona dig med din livsvandring

skänk dig nåden av

i barmhärtighetens ljus

i alba

se trossen släppa

skänk dig nåden

andas albatrossens vingar

i önskebrunn andas hav

haven tillit till dina ögon

ur hav reser

våg

våga

vågande

stig

vågen är ett liljeblad rent

se tidsvågen nå himlen

se himlar omfamna jorden

du vackra himmelsdrottning

moder till alla mödrar

ditt vara är

regnbågsbron

stjärnklädd

du är kvinna

jag är

kvinna

i mina händer håller jag månskålen

fylld med måndroppars

löfte

flyger

är vind

vingar

andas

sanddyners

mjuka sammet

vidöppnad bädd

doft av

myrrah

vaggande kameler

ur sand växa blad

varför förs jag konstant

konstant till öknarnas sand

till vaggande kameler

till öknens sol

till snöhöljda berg

till dimmors klara klanger

varför ser jag byar i de höga skogarna stiga ur

därför att i sanden helas

blödande

ådror

i sanden

i varje korn andas orden

i sanden bevarare av

kristallslottens ord

därför att de vet hur vandringen i öknen företas

vaggande

vaggande

oaser

därför att silverne klockor tonar i bergen