Svartsyn

Svartsyn - Kaos
Skriken, de tysta; de som i tystnad ekar i huvudet
De vidriga ljuden, förvrängda av psykos
Jag sträcker ut den förlåtande handen
Maran har beslutat att rida mig vaken!

Jag faller, som genom en seg klistermassa dras jag med
i vida cirklar, som i en spiral
Jag vaknar fast innesluten i ett block
ett block av frusen verklighet
Jag hör dem tydligt nu; skriken ...
Gallskrik som psykar, paralyserar, förlamar
Trots att de är avlägsna får de själva min själ att frysa

Jag vill krypa ut; ut ur denna verklighet
och förena dem båda till en enhetlig
Jag vet att utanför min kub finns andra
Jag hör deras röster tala om vad jag gör
men jag kan inte se deras munnar
Likt hur föda för Tantalos försvinner för hans händer
så försvinner också  ljudkällorna så fort jag söker dem

Jag faller och faller medan skriken slingrar sig runt halsen
som varma, våta ormar som kramar... kramar...
Vill dräpa offret - ändra form

(c) ferus, juli 2010