Om livet är en stig som ibland leder dig in i de ljuvligaste solgläntor, möts du också av mörka partier med avskalade tallar och leriga fotfästsytor. Du vandrar för att du måste och du väljer väg av samma skäl. En av stigarna du klivit på leder dig till en glänta där ett flertal flockar rådjurskid väntar på dig. De flesta tittar förväntansfullt upp när du närmar dig, några knuffar på varandra i sin ungdoms iver, medan andra överlägset tuggar vidare på björkkvisten utan att visa dig det minsta intresse. Din uppgift är att förbereda dem för skogens stigar, uppmuntra deras kreativitet och likabehandla alla oavsett spänst i benen, hörselförmåga eller hurvida fläckarna hunnit försvinna.

Du står i den glänta som ett medvetet val har lett dig till, ser dig omkring och funderar på om du har valt rätt. Framför dig skapas en bild av andra gläntor; den med en rinnande bäck och ängar av vitsippor som du så gärna vill föreviga, eller den full av småfåglar som kvittrar uppmuntrande, samtidigt som vinden dansar genom växtlighetens samspel och lockar din kropp i rörelse. Sen föreställer du dig också den glänta som är alldeles tom, öppen för att uppfyllas av dina sammanknutna ord, och föreställningen gör dig gråtmild.

Det finns så många vägar du vill gå, vilket inte innebär att du ångrar att du tog ett första steg på stigen mot rådjurskiden, utan väcker en rädsla för att inte få upptäcka och vistas i de andra gläntorna. Då plötsligt inser du att rädslan ligger i dina händer, och att din vilja förenat med en stark självtro gör det möjligt för dig att innefatta alla gläntor i ditt liv.

Livets stig är inte rak eller tvådelad, den är ett nät av möjligheter.