- skickar en liten intresseväckare; Kalle Kolare halvligger i kolarkojan, berättar för Sammel på Stölltan...


KolareKalle fortsätter berätta, nu med blicken mot golvet och med eftertänksamma pauser. Berättar hur kvinnan återkom nästa dags sena skymning. Vacker som en sagogestalt och i skimrande vita klädnader. Utan ett ord tar hon hans hand och lockar in honom i skogen. Vandrar genom tallmon över rullstensåsen fram mot det mossbelupna slätberget. Stannar till i skrevan. Med smeksamma rörelser trycker hon upp honom mot stenblocket, trevar under skjortan med ivriga händer och kysser begärligt med läppar, heta som av glödjande kol. När han söker famna för älskogs vara frigör hon sig som i återhållen lusta; lockar med honom allt längre in i skogen. Steg för steg in bland tallarna och med ett leksamt leende på läpparna gömmer hon sig bakom den grövsta furan, kikar fram och omsluter stammen, smeker barken som vore det naken hud. Vinkar leende och ställer sig med ryggen mot stammen, för sina händer över huvudet och famnar furan över sina axlar. Öppnar opp i kroppsligt inbjudande rörelser. Tar ett steg framåt och sveper med huvudet så de blonda lockarna bildar en livfull gloria av all skönhets vara. Smeksamt kryper hon intill. Famnar leklystet. Känner han hennes mjukheta kuddar genom klädnaden. Känner styrkan i de styvnade topparna, dras intill genom underlivets sugande vågrörelser och smakar på läpparnas sötma. Trevar hon med smeklystna händer och rispar förförligt med naglar under klädnaden. Just som han ska till på riktigt förändras hennes kroppshållning. Mjukheten omvandlas till hårdheten. Från den tillgängliga lockelsen till det frånvända avståndstagandet. Som genom ett trollslag smulas den skimrande klädnaden sönder och faller till marken likt tussar av ull, förvandlas till mosslika vitnader, singlar som dun och omsluter moraset. Den livs levande kvinnan förintas och i famnen finner han sig hålla ett benrangel, ett knippe trolor och träknabbar! När han väl skakat av knabbaplocket hör han hennes bubblande, väsande skratt, som vore från avgrunden.