Var människa har sin egen vandring
över Moder Jord

När vi beträder henne
vidrör vi det skapade

Ni som säger er veta, vad känner ni
när solen värmer er skuldra
medan utsikten växer fram?

Har ni levt med gryningen som en
väckande ton?

Har ni känt skymningen landa i 
hjärta och tanke?
 

Ni som låter era bröstkorgar vidgas
har ni hört livets sång?
 


Har ni någonsin hört dem som smyger
på tysta fötter berätta...

Hur alla folk är ett 
för att alla jordlinjer möts

Hur livets träd rör sig
och ändå håller samman

Det vilda, det tama, det brinnande
och svalkan i årstiders gång



Om ni kan känna vördnad
i allas lika värde

Då vet ni att växtkraften
hittat en boning i er

Förgrena er

Låt solstenar och månplatser
väcka och vila er till liv



Vi, är, en, tid



Jorden är en fasthet
som rör sig som den vill

När vi rör oss i dess närhet
kan vi höra hur den andas

för oss, för livets skull
får vi finnas i allt skapat



Hör

lyssna in sången hos dem
som rör sig med tysta fötter

Lär

av dem som känner jordens
hjärtslag i trummans takt



Säg aldrig att sången aldrig
blev känd

Säg aldrig att livet gick för fort

Vi är en tid
Den är nu

Den har aldrig menat något annat,
därför lever vi, nu

i allt skapat