Jag ville bära den minsta klänningen i garderoben
Fladdra försiktigt och lätt
i utkanten på varje barnkalas
Jag var den svagaste tulpanen i hela buketten
den slokande
som snart går av

Men där stod någon och såg på
Någon som begrep tag om mig
Skakade mina vuxna flickaxlar till sans
Sköljde mitt huvud under is
Lät näsblodet rinna fritt
och inte gav ett ord till tröst

Nu är jag vaken och förskräckt