Du skriver
Men du skulle bara veta
hur det strömmar
i mina blodådror
Hur det
värker
i mitt inre
Åh, vad klyschigt allting är
så äckligt klyschigt
Och jag hatar att jag blir så svag
att mina knän egentligen viker sig
brutalt under mig
trots att jag sitter ner
För jag har aldrig
i hela mitt liv
träffat något finare
än du
Och jag har aldrig
i hela mitt liv
träffat något brutalare
än du
För du kan fylla mitt hjärta med bubblor
lika snabbt som du kan sänka det med
tusen nålar
Det är aldrig jag som
hör av mig
Alltid du som bestämmer
när vi ska
prata
För det gör vi bra,
kallprat
som inte betyder
ett jävla skit
Och jag lyssnar alltid på "9 crimes"
trots att den stämmer in så
jävla
fel
Det var jag som delade med mig
av hela mitt inre
mitt hjärta
mina vener
min hjärnas tankar
Du sa nej,
nej
nej
Och jag sa
nej,
nej
NEJ!!!!!!!!!!!!!!!!
Lämna
mig
inte
nu
Månader,
jag kan inte räkna
men månader har gått
sedan du sa det där nejet
Och det bleknar
för var dag
som går
Det är inte lika hårt
längre
Inte lika rått,
som det var innan
Men älskar?
Det gör jag,
lika hett
och brett
För yppar du något av orden,
de tre eller något annat gyllene
faller jag lika hårt
som en cementklump
mot marken
Jag är fortfarande
lika äckligt
kär
i dig
som jag alltid
kommer att vara