det var länge sedan vi sågs

så jag tog telefonen ringde

dig

du svarade glatt med ditt namn

jag sa hej och mitt namn, då

precis då hörde jag en underlig

ton i din röst

men jag sa mitt ärende, frågade

om jag kunde komma hälsa på

en stund

det blev tyst i luren, jag hörde

din andning, så jag sa, jag tar

med fikabröd, om du håller med

kaffe

det blev ännu tystare, jag trodde

du lagt på luren, när jag hörde

hur du harklade dig

nej, du ska inte komma hit, jag

vill inte det, jag undrade, varför?

du får inte komma, det var det

sista jag hörde, innan du la på

luren ochdet blev tyst

jag satt länge och funderade

undrade, vad jag hade gjort

för att få dig så tvär, arg och

ilsken lät du

så många gånger du kommit

hem till mig, utan att ringa

jag har öppnat dörren, vi har

fikat trots att det många gånger

inte passat

men sedan jag börjat skriva

flyttat fått det bra har du inte

hört av dig ofta, någon gång

ibland, när jag fyllt år har du

ringt det gjorde du sist jag fyllde år

också

efter det har du inte ringt, jag

har ringt någon gång, men då

har du låtit stressad, haft väldigt

bråttom att avsluta samtalet

så jag har också slutat ringa

så idag tog jag mod till mig,

ringde men det svar du gav

mig ringer jag inte mer, vad

jag har gjort dig vet jag inte

något svar kommer jag nog

aldrig att få

men jag anar inom mig att det

är avundsjuka, det för att jag

skriver, det gör inte du, du har

mycket annat som du gör, som

inte jag kan

avundsjuka är en svår sjukdom

inte lätt att komma underfund

med och erkänna den, en dag

kanske du förstår och då ringer

du mig och vi kan träffas och

ha trevligt som vi så många

gånger haft

anits 14 juli 2011