vet ej riktigt var jag befann mig denna natt, vandrade vida i skogar mörka

valv av trädkupade händer, regnhängen upplyste det totalmörka

regnhängen, droppar vilka stannat

stannat i mellanrummen

viskandesusande

stämmor ljuder

är rum

rum

är mellanrum

mellanrum

uppfyller vi varandra

till

liv

regnhängen

droppar

vidgades

i trädvalvssalar

strålar

tindrar stjärnor

jag dansar med bara fötter i nattskrudsglädje

i det inte någon ser mig

befinner mig i bergsmassiv

berg klippor stenar

mjuka former

dalar grönskandevackra

gräset det vackra susande plymhavet

vemodsstämman ljuder

duvhöken söker

falken bistår

med blicken

dyker in i forsfall

lyfter en pärla

rör vid bergssida

lägger ägget

i bergsrede

ur ägg flyga

duvhöken behöver ej söka mer

moln skuggar bergens ögon

vindar blåser seglande färder

skugga ljus

ljus skugga

bergsrosor växa ur spruckna händer

kaprifoler sänder doftregn

kamelia

dansar med lätta fötter

i håret bär hon gröna

djupgröna inflätade band

varför benämner du min sång vara vemod

du öppnar dörrar till stängda låsta

källarvalv

öppnar

de kvävda vattendragen

moln seglar

lägger skuggans händer i ljus

befriandeandning s

insikt

solstråle pekar

bergen klipporna stenarna

är vacker

kropp

sover drömmande vaken

vakande

vänder sig sakta till sida

blickar in i ohöljda ögonblick

vänder sig sakta till rygg

möter solspanns silverklara

vänder sig sakta till sida

ur skuldra rinna bäck in i handgärning

berg klippor stenar

mjuka former

dalar grönskandevackra

gräset det vackra susande plymhavet

moln seglar

lägger skuggans händer i ljus

befriandeandning s

insikt

solstråle pekar

bergen klipporna stenarna

är vacker

kropp

sover drömmande vaken

vakande

molnen

rör vid

hennes sakta

öppnande

öga