Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Det blev så rätt att det blev fel.

Det fanns en is i mitt bröst som väcktes till liv när du tog i mej. Din hand smekte mej så ömt att jag ryste i takt med min andning. Jag ville stanna tiden, alltid finnas kvar i det som var just nu.Känna blodet rusa och andas sådär lugnt att håret i nacken reste sig. Din blick var nyckeln till min själ, jag vågade känna igen, vågade njuta av att ha någon nära. När min mun nudda dej där din axel blir till hals insåg jag att du inte var här för att stanna.




Fri vers av Heavenisaplacenearby
Läst 181 gånger och applåderad av 6 personer
Publicerad 2011-07-18 01:00



Bookmark and Share


    Bihlen
Texten var väldigt fint och noggrant skriven, sedan kan man väldigt lätt relatera till texten så att den på något sätt blir för alla. Applåder!
2011-12-14

  M.A.J.R
titeln säger mycket och är så sant att det oftas blir så
men texten vart fint och starkt skrivet
applåder från mig
2011-07-20

  Bline
Klockrent smärtsamt skitbra!

Känner igen det där, gör lika ont varje gång
2011-07-18
  > Nästa text
< Föregående

Heavenisaplacenearby
Heavenisaplacenearby