Orkan.
Storm.

Fast inuti.
Kan inte greppa en tanke eller känsla.

Summan blir tomhet.
Ett uppgivet lugn.

Tårarna stannar i sitt hem.
Händerna kliar inte.
Hjärtat slår inte hårt.

Tiden fortsätter att gå.
Allt som hörs är suset runt omkring.

I min värld finns bara ensamheten.
Den blir tydlig ju mer människor jag träffar.

Besvikelsen är inte som förr.
Det är som att bli knackad på axeln.
Hörre du nu trodde du nåt fint o bra igen.
Lärde du dej inte sist?

Tar ett djupt andetag.

Jo jag lärde mej sist.

I ensamheten vet man vad har har.
Det är den skönaste bästa platsen jag nånsin varit på.

Tack för knackningen på axeln.

Nu ska jag fortsätta leva igen.

För mej
För mej
För mej