-Jag vill ha en elegant hund, som passar i sta'n, sa jag till maken. En långbent, tillade jag för säkerhets skull.
Vi började leta.
Ratade alla långbenta jakthundar, lånade hem en skällande dobermann över en helg, frågade hur mycket en rotttweiler väger som vuxen (60 kilo) och fastnade för ljuvliga amstaffvalpar.
Labradorer är för livliga, schäfern är för hårig och "kunde vi inte tänka oss en blandras istället?"
Jag hittade en annons på Blocket: Whippet.
"Vad är det?" sa vi och for iväg för att titta på en kull.
Mamman var ljuvlig, men tyvärr inte till salu.

Nu går det omkring en varelse hemma hos oss; en elegant tonåring, döpt efter en medeldistanslöpare, med sidenmjuk päls och beige ögon.
Han är mest av allt som sin matte: Ligger kvar i sängen, äter gärna ost och tycker om värmen på balkongen.
Han följer med stort intresse hästhoppning på teve och ligger hellre på den dyra yllefilten från Gotland än på fleecepläden från Rusta.

Till livets absoluta lyx hör stilla stunder på en solmadrass på en brygga vid en sjö.
Matte kan ju sitta bredvid och vänta tills hunden legat klart på madrassen...