så det var vi

och olyckan

och alla miljoner tankar på framtid

och baktid

och allt som kunde komma emellan

och jag tog alltid fruktan

före känslan

och stängde dörren

innan du ens öppnat den

det var det här med att inte våga

feghet säger du

omtänksamhet säger jag

men så ser jag mig själv genom dina ögon

och dig genom mina

det var det här med att förtränga sanningen

att blunda bort bilderna på dig

hur jag saknar utan att veta

vill utan att våga

   - klichéer klichéer -

så jag rannsakar mig själv

och inser

att det ända jag vill är att hålla dig i handen

i en evighet