snälla
väck det inte



jag har begravt det så djupt

på ett ställe

jag inte längre vågar gå



Och nu

tvingar du mig dit

Ibland dammet

och

Smärtan



Du följer inte med mig

Du håller inte min hand

Du leder mig bara halvvägs

På en ödslig ensam stig


Jag visade dig allt

Saker jag inte visat mig själv

Och du ska veta

Hur ont det gör

Att säga

"Jag älskar dig!"

Och inte höra

De orden tillbaka


Men smärtan

Är inte en livsstil

Det är en sinnesstämming

Så visst blir det mildare




Och...

Precis när jorden har torkat
Och trillat av spaden

Precis när spindlen har spunnit klart sitt nät
Och dammet har lagt sig


Så river du upp allt
Och smäran tar åter plats i mitt bröst





Låt denna bli den sista, Snälla väck det aldrig igen!