det känns konstigt ibland, när allt är så tyst och stilla

en gång för länge sedan var det liv och rörelse, barn

som lekte skrattade och hade ibland lite hyss och bus

för sig

kompisar som kom, jag kan förstå att det var roligt, att

upptäcka allt som fanns på en bondgård, många var dom

som inte visste var mjölken kom ifrån, dom trodde den kom

från affären där den köptes i tetra

att få hoppa i hö, klättra i träd, bygga kojor, det var det många

som inte kunde göra hemma, även om dom bodde i hus, barnen

som bodde i hyreshusen nere i byn, dom visste inte hur mycket

dom skulle hinna göra innan någon kom och hämtade dom för

att åka hem

vi hade bara ett rum kök, två provisoriska sovrum på övre våningen

ett av rummen delade dom två äldsta på, i det andra sov vi och den

yngsta sonen, det var inte stort, för där satt jag och sydde dynor till

äldre traktorer

men hur trångt och besvärligt det var, så verkade barnens vänner

att trivas hos oss, modernt hade vi heller inte, vatten och el fanns

behövdes det varmvatten var det att värma en stor kastrull på spisen

innan det kom en panna som när det eldades i den kunde vi få varmvatten

dom gångerna kändes det som en stor lyx

det gick åt mycket ved, ved som sällan fanns, så det var att gå ut

i skogen och leta torra kvistar, det var en jobbig tid i livet, funderade

många gånger hur barnen kände det, jag frågade aldrig, var nog

rädd för att bli ledsen, att dom skulle skämmas för hur vi hade det

men nu vet jag att dom inte gjorde det, vi hade som vi hade det,

andra hade det som dom hade, så här långt efteråt sa ett av mina

barn till mig, du ser mor det blev folk av oss också och vi har fått

det bra

när jag och barnen flyttade, fick modernt kändes det som himmelriket

för mig, bara att vrida på kranen så kom det både kallt och varmt vatten

så stort som vi hade första tiden var underbart, vi behövde inte springa

i vägen för varandra, jag kunde diska när jag ville, behövde inte vänta

på att vattnet skulle bli varmt

tiden gick vi flyttade till en bättre lägenhet, barnen blev stora det stod

inte på förrän dom två äldsta flyttade hemifrån fick egna lägenheter

det blev tyst och tomt, men med en livlig tonåring hemma var det inte

helt tyst i lägenheten, det var musik som lät, vi hade inte samma musik

smak, så det krockade ibland, men när jag jobbade kunde han spela den

musik han ville, det var skönt att ha det så

numera är det tyst hos mig, inga barn som skrattar har åsikter, inga

diskussioner vid matbordet, utom dom jag har med mig själv, nu har

jag en stor fin lägenhet, med ett riktigt badrum, det fanns inte när

barnen växte upp, det känns ändå konstigt att det är tyst och tomt

ibland längtar jag efter lite liv och rörelse i mina rum, det blir det när

barnbarnen kommer på besök, jag är glad och tacksam dom gånger

dom hälsar på, önskar det kunde vara lite oftare, men jag är glad

att barn och barnbarn vill komma dom gånger dom gör det, det är

väldigt tyst och tomt många gånger, då går jag ut tar en promenad

i skogen där är tystnaden skön att lyssna till, tystnaden inom mina

fyra väggar blir ibland till ångest, en ångest jag inte tycker om, för

den gör ont mycket ont

anits 27 juli 2011