var inte rädd för mörkret

det sa du många gånger

mörkret skrämde mig inte

förrän du tog tag i mig i den

mörka trappan där inget ljus

fanns att tända

efter den händelsen var jag

rädd för trappor och mörka

prång

men det har varit viktigt

att försöka glömma den

händelsen och hur illa

både den och du gjorde

mig

numera är jag inte rädd för

mörka trappor och prång

i mörkret är jag inte ensam

där finns du som vakar över

mig

du som följer mig på vägen

ser till att jag inte går vilse

att en händelse som den i den

mörka trappan inte tar all min

tid alltid

du är med alla dagar till dess

att min tid här är slut det har

du lovat och du är den ende

jag litar på

anits 28 juli 2011