och den

vilken gjorts

onämnbar

av eder

skrider dansar värdigvördigt

med alla de sju i sina kupade händer

ni gjorde henne onämnbar

i det ni förpassade henne in i grottans mörker

vandrat har hon

nu nästan

alla steg

uppför

trappan

vart steg har hon låst upp

känner ni

doft av

liljeros

känner ni de blå skyarna andas

livskapande

ni lade henne i glömska

i det ni talade edra enskilda

avskilda

 liv

ni trodde ni lyfte slöjan

ni lade slöjan tätare om edra ögon

så lyss till

solens barn

månpärlsbärarna

vilka vattnar hennes hud

vattnar

hennes hud

edra vandringsleder

ur stjärnskålar med regnbågsfrön

tonande

in

i

väcker

hjärtflodens brusande stämma i jordebärarnas ljusögon