och

vid den stora svarta stenen

ovalen

havsanemonens pupill

sköljde jag

fotblad

tusenskönor

flög fria

himlar andas

röda

mjukröda

kopparröda

skimrande mjukguld

staden lades in i dimmor vid flodbädd

tyst var tyst andades brisen

skalen säras hon seglar

dragen av vindmjuka dun

släpper

tusenskönor

är silverblad i vinden

omfamnar

himlar

är en skål

är ett klangspann

ur brunnen

ödebrunnen

hämtas

klanger

läggas i kopparkittel

en av de trenne rör med rönnstaven renad

och hon

den vackra rör vid kvällsvinden

han

står på fjärran strand

stjärnjungfrur

rör vid

hans pannas slitna

han lyfter

filtens

kläpp

rör den sakta runt

sakta stegras klanghästars rörelsevindar

lyfter

purpurhänders

kaskadregn

hennes ögon

lägger bro

stranddiadem

fingrar snuddar

når