sitter vid flodbädden

i sitt enkla

söker hon

skriva

flodens

flöde

i sanden med grässtrå

saknaden sitter vid livets flod

min kvinnoande

älskade

du

det rullande midnattsblå

rullade du

iväg

så var det

ej

mer

soffan

soffans knä sitter jag ofta i

den

saknar

armar

saknaden  släpper ut händer

ett sandkorn

lägger sig

mjukt

spinnande tillrätta

se in i mig

låt mig spegla

dina ögon

i den nionde solmonaden

flyger

saknaden

fri