i den stilla skymningen

däri orden är tysthängen i andningssalars

skimrande

smaragdblad

när skymningsfågeln

rör vid mina sinnen

är min önskan

se dig

vandra uppför stigen

från ängen

väcka

det hopp jag ej längre vågar hoppas

det hopp vilket jag så hårt

söker släcka

i mina händer

det hopp jag inte längre trodde

var min lott

från ängen

se dig vandra uppför stigen

viska ditt namn

taga min hand

så lämnar vi de släckta

bär i vår handkorg

lågors gryende

i ett av stegen

fylls jag i en stund av flykt

skälver

du ser djupt in i

håller mig

kvar

din hand är trygg

är renordad

vi vandrar med skogens salar

stammarna hälsar våra steg

rötterna följer oss

kronorna

susar

viker upp kupolens vingar

och där under nattens stjärndiadem

du breder ut mig i mossans mjuka

och där viskar jag

jag älskar dina solläppars lätta

dina soldroppars väckande

dina fingrars gnistfjärilar

jag älskar din doft

av skog

din närhets tonande

stämma

i det dina ögon smeker mig i kärlek

tränger måndroppar upp ur min källa

omfamnar dina ögons sannhet

jag älskar att älska dig

och det är i den stunden våra hudar

smälter in i varandra