och haven lyfte pärlan

ur hav flög

svartbladad

 fjäril

är det en fjäril eller havens skugga

är det den slöja vilken lades

över hennes ögon

sorgfloret

månmoder rörde vid vingar

skimrande korp

lyfte ur

pärlan

mig

jag har vandrat till tjärnen

böjde mig djupt in

såg bladen

flyta

still

sorgfloret drog tungt

och jag vet att det återkommer

lyfte händer

bad lågor

till

pilen klöv stängda

luftströmmen

antände

glödens svaga

flämtning

lade lågorna  i tjärnen

varvid slöjans svärta

brann

i solglöds

mjuka

kyss

korpen

lade vit fjäder

i mina

ögon

och pärlugglan lyfte

natten

lade broderiringen i mina ögon

löste sömmarna

med månstrimma

ur mitt finger steg en tår

solen färgade den röd

rubinen

är

mitt hjärtas ros

visades vägen

genom

nålens

öga

sländan gav den trädda silvertråden

duvan satte sig

på min vänstra axel

vandrare

du

lyfter min vita slöja

in i gryningsvandring