i regnträden sitta spinnande katter

vakande med droppar i bladens händer

mjuka vackra filtögon

sveper vind

tassandeögon

mjuka

ur ett av bladen höres

fly icke

ditt väl är min vilja

stannar till

i ett steg

med höjd fot i luften

kvinnovinden omslöt

mina händer

jag riste min flyende avhåg

fall fingerljusa nejder

in i mina

ögon

lade av mig allt jag bar på stranden

vek kläderna samman

bad vindar vaka över dem

sakta vandrade jag in i hav eller sjö

det är en sjö jag lever nära

vattnet mötte tårna

vandrade sakta

önskade smaka varje rörelse

varje steg

vattnet steg

sanden var mjuk

lekte med bilden av fiskstimmen jag så ofta sett

kanske följde de mig

kanske var de en

vidunderliglång slöja bakefter

kanske är jag

en havsbrud

log tindrande

fortsatte sjöstigen

vattnet nådde knäna

skålar av solmognad

händerna hängde fria ned utefter sidorna

en öppnad handlingsmantel

fingrarna

ja – kanske rörde de vattnet

ringar skapades

ringar

blomskålar

vattnet nådde höfterna

näckrosor log vid min sida

vassen susade

tärnan strila sångljus nedöver ryggen

vattnet nådde bröstet

halsen

så slöt vattnet sina händer över mig

upplevde hur jag

löstes upp

vågen lindades om delarna

spolades upp på stranden

där stod jag och såg drivveden vilken havet

sjön spolade upp

samlade samman drivveden

skulle jag elda den

eller

sommaren var ännu varm

började bygga mig ett hus igen

av drivveden

vågen viskade

är icke detta vrakdelar

varför eldar du dem ej

ser stjärngnistor stiga friflygande

varför skall jag elda

jag bygger ju husets väggar

ja igen sade sjön

sade vågen och sköljde in drivveden i sina händer

spolade upp den på andra stranden

skyndsamt stretade jag mot

för att åter bygga

molnet lade sig över mina axlar

vitt skimrande

mjukt

vad håller du på med

du bygger och bygger

varför ser du ej

är du härskare av din drömvävs sannhet

eller är stretandet din härskare

det började med mjuka tofflor

vilka lades över ögonen

mjuka filttofflor

perceptuella

filter

det var så märkligt

allt var i samma storlek

förändrades

aldrig

stod jag framför trädet

nådde trädet mig upp till huvudet

stod jag en mil ifrån trädet

nådde trädet i alla fall upp till mitt huvud

konstigt var allt detta

jag växte runt barnet

barnet hade inte inmatats

perspektiv    lära

barnet fröjdades med hur allt förändrades

det var i växandet

de

förståndiga

började lägga de där filtren

de där mjuka filttofflorna

över ögonen

perceptuella

filter

barnet suckade i sina

växandesteg

och jag med barnet

och filtren

skavde

alltmer

hur kan

allt

vara

så stillastående

är det här en tavla

en bild eller vad

barnet sökte gnugga stelheten ur ögonen

vips var de förståndiga där

nu satte de hårdsulor på det mjuka

barnet tappade alltmer färgen

bleksiktig var nog hudens färg

så var det med oss

även

om

alla inte såg det

ungdomen stormade in

och sökte

nog mer än gnugga bort filtren

de var starkare

de

förståndiga

det stämde inte riktigt det här

med   det   själens rörelse förtäljde

där i hjärtats eld

kvinnovinden omslöt

mina händer

jag riste min flyende avhåg

fall fingerljusa nejder

in i mina

ögon

i den för månget öga så mörka skogen

hade sågbladen lämnat många stubbar

minnen kvar

för vana hade stubbarna tagit

att ligga helt stilla för

månget öga

bäst så

för somligt öga kunde

stillmumlande rörelser skönjas

röster

rörelser

levandestigar ur

mosstjärns glädjeljusnad

så är det i det de gamla plägas ta emot besök

då duka de med finkoppars ögongnistran

då bjuda de på himmelskt guld

sju sorters kakor

därtill

sätt dig här hos oss månvandrerska

med hasselkorgen i din midjering

din stämma bringar oss bud

bud från vidsynta ängder

det var så att jag lindade blad

till blad till blad

om mig

lindade bladen allt hårdare om

och hur mycket jag än drog åt

varför gjorde du det

det blir så ibland då fotsulorna är slitna

jag har seglat över bergen höga

djupt ned i dalarna

stundtals under och in

höll mig fast i varje lina i varje tamp

seglade vid

i mina ständiga

varatillagsförsök

så

så dök jag helt enkelt in i havet

utan skydd med

absolut

inte

något att

förlora

in i

ingenting

trodde väl jag skulle drunkna

så blev det ej

havet spolade upp mig på stranden

ingen det var jag

och det är skönt

hur kan det vara skönt

ingen är allt

allt är ingen

ingen har ej behov av

att bli

någon

någons ting

i dina ögon är min vilja höra

ur djupet av ditt hjärta

jag älskar dig

rör vid mina taggar

andas in

doften

i deras blomning av

ditt

seendeljus

är jag

i de stunderna

ditt

allt

så är det mumlade stubbarna ljusleende

och slog ut i sin fyllda blomning

för

somligt

öga

fall fingerljusa nejder

in i mina

ögon

lyfte sotade glaset

ifrån

ljuskälla

regndroppe

lyfte lågan

ur sotglöd

floden vattnar elden

till

nejdande

möte

pärluggla sveper nattens skynken

snöfalkens

skarpblick

strör

stjärnejder

kolibri

står stilla i luften

vingar

skapar

regnbågsskimmerandning

öppnar regnbågsbrunnars

pålagda

lock

en tystvinge lades om mig

vandrade vid min sida

och där

vid stenfloden satte vi oss ned

tystvingar om är

ur denna tystnad

vilken varade ur en evighet

till evig rörelse

steg vita fjärilar med

svarta korsband

kvällshimlen anades viloblå

i skirvingad purpurslöja

skred månhav

hon strödde begynnandestjärnstoff

i våra ögonbrunnar

vid stenfloden vek jag ut tystnaden

gav i ödmjukhet min ämnade hud till floden

ett skott brinner av

hinden är skrämd på väg fly

vinden omfamnar skrämseln

se

det skottet

är

lyfte blicken in i träddunge

den somnade drömgrenen föll in i vila

skalbagge lyfter drömgrenen in i grönskandebröst

hur många gånger

under dessa årslopp har jag vaknat med

mitt vars tårväta

dunen hårt sammanpressade

av mina försök att kväva andningen

kuddvarets sömnkupa

bad mig vädra dess fuktiga kind

gick till tvagandebäcken vid brunnens rundel

fällde samman knivbladets egg i förklädets ficka

dansade på lina av ljustråd

hängde kuddvaret på tork i solvindan

ur kudden flög dunen fria

duvan kom åter med ögontröst

och stenarna i floden

sköljde urvatten

till

sjön

är en stilla täckt spegel

och jag ser det förgångnas ansikte

stiga

i sakta gemak stiga

resa sig ur malströmmarna

med uppspärrade ögon

munnen kippandes efter luft

ur ögon flyga skränor

kolibri

flög genom bröst

för en stund

levde

jag

och vinden satte koltrast bak örat

balanserar på en av stenarna i floden

i stenfloden

den vilken erbjuder bästa utsikten

koltrasten blåser i havens snäcka

sängen blickar ut genom rutor hakade

kanske borde jag bränna upp sängen

bar helt resolut sängen till havet

ögonblomstrad

sköt jag ut sängen

in sängen

antände bålet

pärluggla sveper nattens skynken

snöfalkens

skarpblick

strör

stjärnejder

såg sängen

renad

hälsa

min sömn

lavendelfjärilens vita flög in i glödsol

hämtar kol

korsbladad natt och dag

finner

nektargömma

vid stenfloden reser vi

tystvingar

andas

stenar släpper kaskadljusens

virvlande

dån

markerna tar emot

i sjö

segla tvenne lotusblommor

helt nära

hand i hand

hem

i frid

viskar in i vindarna

tag mina kläder

giv dem vingar

behöver ej mer det avlagda