Som en krokig tulpan

hänger min hand i osäkerhet

Hovrar över täcket


Skuggor omgärdar

synfältet är mättat med föreställningar


Över täcket som sträcker ut sig

som Sahara, i dynor

vilar min tveksamhet


Jag vill tro det bästa

men det värsta

är helt enkelt mer


trovärdigt.