Den lilla flickan med vinden i håret,
flickan med de stora blåa ögonen
som speglade barndomens naivitet.

Flickan vars långa guldblonda hår
flög följsamt med vinden,
flickan med fräknarna
och det tandglesna leendet.

Flickan som sprang,
som levde.

Flickan som inget hellre ville
än att växa upp.

Kvinnan med vinden i håret,
kvinnan som döljer det hon känner.

Kvinnans långa svarta hår
piskar mot ansiktet i stormen,
kvinnan med fräknarna
och ett sorgset leende.

Kvinnan som gråter,
som dör.

Jag är kvinnan.
Men jag vill inget hellre
än att få vara Flickan igen...